2012-12-14

Ulrika Magnesson om Matlandetdebatten:

”Dags för landsbygdsministern att ta pappaledigt”

---------Debattinlägg av Ulrika Magnesson, kycklinguppfödare---------
Debattinlägget
i Fjäderfä nr
10-2012.


Då har vi fått det bekräftat:
Vi behövs inte längre.
Ja, ingen kan väl ha undgått den helt sinnesförvirrade debatt som har pågått under den senaste tiden. Jag tänker på debatten som kröntes med att landsbygdsminister Eskil Erlandsson i Sveriges Riksdag stod och sa att Tyskland har en del strängare djurskyddsregler och går längre än vad de gör i Sverige när det gäller djurskyddet.


Landsbygdsministern är stolt över att kunna dela ut ett pris under självaste Matlandet Sverigekonferensen 2012 till en duktig entreprenör, Qibbla Halal Kött AB. Att detta företag får priset är för mig helt ofattbart, då man säljer varor förädlade av importerat kött, bland annat importerad matfågel som kyckling och kalkon.

Låt mig dock få vara tydlig: Jag har absolut inget emot företaget. Det finns måhända de som hoppar på kritiken av rasistiska skäl, vilket inte har med frågan och min kritik att göra. Det jag reagerar på är juryns ”tänk”. Hur resonerar man inom regeringsprojektet Matlandet Sverige, som (trodde jag) ska stimulera svensk råvaruproduktion, när man ger ett pris till ett imporföretag? Hur kan man verka för svensk primärproduktion genom att prisa ett företag som importerar kött bland annat från Tyskland? Varför valde inte juryn ett framgångsrikt företag som jobbar med svensk råvara som är producerad enligt svensk djurskyddslag?

I debatten har fokus legat på de viktiga frågorna kring bedövning och avlivning. Varför? Det är väl självklart att alla djur ska bedövas. Det är lika viktigt som hur djuret har det under sin levnadstid. Men det sistnämnda tycks landsbygdsminister Eskil Erlandsson ha glömt. Till exempel är den höga tyska antibiotikaanvändningen (94 procent av tyska kycklingar behandlas med antibiotika, enligt tyska uppgifter) så hög att den kan likställas med antibiotikaanvändning i förebyggande syfte, vilket faktiskt är förbjudet inom hela EU. Eskil Erlandsson säger att det är sjuka djur som behandlas; kanske är det någon influensa som härjar bland de tyska kycklingarna?

Efter att ha lyssnat på landsbygdsminister Eskil Erlandsson när han i riksdagen står och försvarar denna djuruppfödning, blir härmed min uppmaning till honom:

Avgå eller ta åtminstone pappaledigt!
Det jag som svensk djuruppfödare frågar mig, efter landsbygdsministerns ihärdiga försvarande av valet av pristagare är: Ska jag och andra lägga ner så stort engagemang på vår djurhållning när få, och inte ens landsbygdsministern, tycks uppskatta det jobb som vi svenska kycklinguppfödare gör och de fantastiska livsmedelsråvaror som vi tar fram?

OK, jag försöker också förstå landsbygdsdepartementets och LRF:s tankar bakom beslutet. Och visst det är glädjande med tillväxt och framgångsrika entreprenadföretag. Men, som sagt, är det roligt och rätt att inom Matlandet Sverige premiera kött som producerats på ett sätt som vi inte enligt lag tillåts göra i Sverige?

Valet av pristagare är än mer uppseendeväckande med tanke på LRF:s plats i juryn. Att LRF:s vd Anders Källström, bondekårens företrädare, satt i juryn och tog detta beslut, anser jag vara helt oacceptabelt! Borde inte LRF varit med och stoppat denna galenskap? För mig har nu LRF bevisat att man jobbar emot oss bönder!

Jag har länge frågat mig vad LRF gör för oss bönder, annat än att vi kan ”köpa bilar, bränsle och annat till rabatterade priser”.

Vi bönder och kycklinguppfödare ska naturligtvis göra allt vi kan för att bli internationellt konkurrenskraftiga. Men det importerade köttet, som produceras på villkor som inte är tillåtna i Sverige, är en tuff utmaning. För att möjligen klara detta, krävs att vi har våra företrädare med oss. Att de, som landsbygdsdepartementet och LRF centralt och även LRF här lokalt till exempel i mitt område i Blekinge, jobbar för oss; inte emot oss.
Det känns tragiskt att våra närmaste företrädare inte förstår vår vardag. En eloge dock till LRF-ungdomarna i Norrbotten som verkligen har agerat.

Och till sist som information: Jag har även skrivit ett brev direkt till landsbygdsministern och  till LRF:s vd. Jag väntar på svaret.
Ulrika Magnesson

 


Ulrika Magnesson
svensk kycklinguppfödare

Publicerat i tidningen Fjäderfä nummer 10-2012.
Läs mer om "Matlandet som satte i halsen"